Category: Aktuellt

  • Nytt Styre

    NYSTART FÖR NY FÖRSAMLING KRÄVER NYTT STYRE

    Vi har valt att lämna nomineringsgruppen Borgerligt alternativ/ Borgerlig Kristen Samverkan som vi en gång var med om att starta, när vi moderater bestämde oss för att kyrkan borde släppa den partipolitiska anknytningen. Vi har valt att ställa upp för FiSK (Fria liberaler i Svenska Kyrkan) som idag bättre står för det vi gjort och vill fortsätta göra i den nya församlingen.

    Vi vill fortsätta verka för en församling som leds av öppenhet och respektfulla diskussioner mellan aktiva förtroendevalda. En god hushållning med medlemmarnas pengar och en robust kapital- och fastighetsförvaltning som är en förutsättning för en sund ekonomi och att kunna driva en kvalitativ verksamhet . Att vara förtroendevald handlar om just om förtroende och i det ideella uppdraget ingår inte höga arvoden och hyreskontrakt i församlingens fastigheter.

    Annika Sandström,. F d Kyrkorådsordförande Hedvig Eleonora 2005-13

    Kerstin Malm, Kyrkorådsordförande Hedvig Eleonora 2014- nu

  • Göran Collerts rese-och studiestipendium

    Utdelning av Göran Collerts stipendium

  • Kyrkovalet resultat

    Resultat av kyrkofullmäktigvalet 2021

  • Våra främsta kandidater till kyrkofullmäktige

    Våra sex toppkandidater

  • Möte i Djurgårdskyrkan 31 augusti

  • FiSK i Oscars utlyser stipendium

    Göran Collerts rese- och studiestipendium 2021

  • Kandidatlista

    Kandidatlista med foto

  • Kandidater till kyrkofullmäktige i Oscars

  • Kandidatlista i valet till kyrkofullmäktige

    FiSK i Oscars församling har beslutat om kandidatlistan i det kommande valet den 19 september till kyrkofullmäktige i Oscars församling.
    1 Birgitta Fristedt Odelberg, teol.kand, fil.mag., Riddargatan
    2 Göran Collert, bankman, Grevgatan
    3 Margareta Hedelius, jur. kand., Oxenstiernsgatan
    4 Per Haukaas, egenföretagare, Öregrundsgatan
    5 Elisabeth Guthe, adjunkt, Gumshornsgatan
    6 Gunilla Edelstam, docent, jur. dr, Tysta gatan
    7 Ann-Marie Erfass, pensionär, Breitenfeldsgatan
    8 Camilla Ericsson, kommunikatör, Erik Dahlbergsgatan
    9 Christina S Messick, jur.kand., Lützengatan
    10 Hans Thorsen Lamm, uppfinnare, civ.ing, Ulrikagatan
    11 Sonja Livijn, sjukgymnast, Armfeltsgatan
    12 Marianne Möllerfors, pensionär, Rindögatan
    13 Carin Wollnert Paulson, pensionär, Bergsgränd
    14 Lars Strandberg, pensionär, Banérgatan
    15 Anna Collert, psykoterapeut, Wittstocksgatan
    16 Herdis Molinder, doktor, medicinsk vetenskap, Strandvägen

  • När kyrkan blir sista länken…

    Föreningens vice ordförande skriver om viruspandemin.

    Ingen av oss vet helt säker hur sjuka vi blir om vi drabbas av Covid-19. Vi kan bara hoppas på det allra bästa och att vi får all tänkbar vård när vi behöver det. Vi uppmanas att följa råden från Folkhälsomyndigheten med Anders Tegnell i spetsen. På TV ser vi anhöriga som tvingats separera ifrån sina nära och vi möts av handsprit, avståndsregler och annat för att minska smittspridningen. Det pågår ett krig för att utrota ett virus vi inte riktigt vet allt om. Vi hoppas och väntar på vetenskapen och ett vaccin som till slut skall rädda oss.

    Under tiden måste vi alla vandra en ökenvandring och kyrkan finns med i den vandringen. Livet står inte still och människor hamnar nu ännu mer i nöd. Den psykiska ohälsan ökar och familjer splittras. En världslig separation från gemenskapen. Trots teknikens framsteg så räcker det inte. Ingen av oss skall behöva vandra i mörker utan kyrkans ljus skall brinna. Kyrkan är inte stängd utan vi finns där och diakonin möter de drabbade.

    Hon kom ensam och rädd till kyrkan, rädd för att bli sjuk igen. Hon känner sig inte säker utan är orolig. Två månaders respirator vård mot Covid-19 Läkarna hade inte mycket hopp och trodde inte att hon skulle överleva. Hennes son som är femton år gammal fick komma till sjukhuset för att ta farväl av sin mamma iklädd skyddsutrustning. Hennes liv pendlade mellan liv och död och sonen mådde allt sämre av all oro och ångest. Hon berättar för mig att hon smittades på arbetet på ett av de äldreboenden där nästan hälften av de äldre dog. Det var kaos och arbetsgivaren förlorade kontrollen över smittspridningen. Det fanns inte skyddsutrustning och knappt handsprit.

    Hon blev still slut smittad och blev sjukare och sjukare under de två veckor hon fortfarande var hemma. Hon trodde det skulle gå över men till slut fick hon åka in till sjukhuset. Sonen som inte kunde lämnas ensam hemma fick bo två månader hos vänner. Katten tog en granne hand om.

    Nu kommer hon till församlingen för att be om hjälp. Vårdkostnader på 6000 kr och indraget underhåll för sonen som inte bodde hemma när mamma var på sjukhus. På det blev det förseningsavgifter på räkningarna. Hon vill gärna tacka vänner och grannar som hjälpt till men pengarna räcker inte. Kommunen betalar inte för sonen eftersom de inte placerade honom i familjen, katten inte att tänka på. Så hon vänder sig till kyrkan som ett sista hopp om hjälp för hennes sons gitarrlektioner. Hon känner sig ensam, ledsen och rädd. Hon frågar mig om det finns någon hjälp. Det finns lite hjälp för henne och kyrkan hjälper henne med det som är möjligt inte mycket men kanske tillräckligt.

    När samhället inte räcker till då är kyrkans diakoni många människors sista hopp. Kyrkans diakoni är också en röst för de som drabbats i samhället. Kyrkan finns till för dig och för oss alla när ingen annan finns. Ett ljus som vi alla måste vårda i vår gemensamma kyrka.

    Estelle Wiesel
    Diakon